What I've Done.
Musik, Säga vad man vill om vissa genres av musik, Men musik har den kraften att den ger enorma mängder av känslor. Känslor allt ifrån att man blir ledsen till att man är kär. Jag ska ta upp några av mina egna erfarenheter vilka minnen och känslor dem väcker...
Jag kan börja med den ledsama biten, klart att de har med kärlek att göra va? Mm så klart ;) I Vilket fall så satt jag i bilen med min mamma, när min dåvarande flickvän ringer mig och säger att hon gör slut... (Döm inte henne nu på sättet hon gjorde de, vi var inte så gamla hon förstod nog inte hur illa hon gjorde de på).. I Normala fall så hade jag blivit helt galen och ifrågasatt varför, men eftersom min mamma sitter där så kan jag inte spela över, så jag säger "Okej" och vi lägger på... Min poäng var med detta att direkt efter på radion så spelar dem Backstreet Boys - All I Haver To Give. Säga vad man vill om Backstreet Boys, men dem har rätt djupa texter alltså om kärlek. Men varenda gång jag hör en Backstreet Boys låt idag (Vilket inte är så ofta, Tack ;) ) så återfår jag den känslan jag hade då, Vi kan kalla detta för ankare.
Man kan medvetet sätta ankare i folk för att dels dra nytta av de och för att göra någon illa. I just de här fallet var de ju inte med mening. Men, och detta har jag läst, är hur människans hjärna fungerar, Och detta är väldigt intressant fakta. En vuxen människa känner egentligen inte känslor utan dem återlever gamla minnen.. Kan ta ett exempel på mig och min pappa, som speglar ett av många sådana minnen.
I Sverige så fungerar det inte så att två män kan säga vad dem känner för varandra, I Mitt fall då så har jag aldrig hört min pappa säga att han älskar mig, säger absolut inte att han inte gör de för de gör han garanterat han visar de bara på andra sätt. Men för att komma tillbaka till ämnet, Så när man var liten, och slog sig på något korkat sätt (nu snackar vi 3-5 år gammal de är där dem flesta av våra första ankare sätter sig). Så låg man där och småbölade lite så kommer pappa fram och plockar upp en och ger en kram och tröstar en. Han menar bara väl självklart men det som sätter sig i ens huvud är ; Jag får inga kramar i vanliga fall från honom varför får jag en när jag slagit mig? Det som blir de negativa ur detta är de att så fort jag kommer få en kram av någon så kommer de vara av anledningen att jag ska sluta var ledsen, och det kommer dra fram mitt ankare jag har sparat sen jag var liten.
Nu kommer vi till min egna terori om detta, min mamma kramade aldrig mig på de sättet som min pappa gjorde (Nej han taffsade inte på mig haha) utan hon kunde ge mig en spontan kram bara för att jag fanns där. Så om jag har problem med något i dagens läge så går jag till min mamma och ber om hjälp, jag använder mitt ankare som hon byggt upp hos mig med positiva anknytningar. Så idag är jag mammas pojk, och allt som ingår i de, sy laga mat och diska? (Skojar bara, men är nog mer öppen än om jag skulle vara pappas pojk). Nu var en kram bara ett exempel. men de är så vi skildrar och kommer att skildra våra vuxna liv från bra eller dåliga minnen.
Nu vidare till min musik lista
Vi har gått över ett dåligt ankare, men klart att det finns bra också va? Eftersom 80% av alla låtar som gjorts handlar om kärlek så kan jag ta ett av dem finaste jag har, De är när jag och en flicka jag tyckte om stod mitt på dansgolvet i folkets park, och dem spelar Celine Dion - My Heart Will Go On. Och de var bara jag och hon som dansade "tryckare". Själva texten i den är ju ruskigt stark, och jag betvivlar att någon född på 80-talet inte har ett vackert minne med den låten inblandad. Just detta ankaret är bland dem bästa jag har..
En enkel grej man kan göra för att bli glad är så simpelt som att ta någon låt man förknippar med ett bra minne och använda den som ringsignal när någon särskild person i ditt liv ringer..
Jag har t.ex Lifehouse - You're all I want, när en speciell flicka ringer till mig.. Behöver nog inte förklara den ytterligare skulle jag tro, men den får mig att le och känner direkt glädje av de :)
Ett sjukt vackert ankare är från när jag var 8 år gammal och det är fotbolls VM i USA 1994, Jag var uppe och tittade på alla matcher trots att dem gick mitt i natten så satt jag uppe, Roger Ljung nickar in Sveriges första mål och sen var de igång..
Och det hela avslutas med att Thomas Ravelli tar straffen mot Rumänien och vi går vidare för att spela om en bronsmedalj och bokstavligen kör över Bulgarien med 4-0 och plockar hem Bronset till Sverige. Och de är där mitt ankare sitter.. När hela landslaget står i Stockholm och dansar på scenen o dem spelar GES - När vi gräver guld i USA. Man ser alla vifta med sverigeflaggor och det rullar ett band bakom spelarna med allt dem gjort, och avslutas med Ravellis straffräddning.. Jag får ryssningar bara jag tänker på de. Och de är jag garanterat inte ensam om ;)
Sådär ja, fick jag skriva av mig lite, om ni läst ner hit så tack, hoppas ni lärt er något. Ut o sätt lite ankare i folk nu så du slipper sitta hemma själv när du är 80 ;)
V. Out _/